2 år

3,5 månad. Så lång tid har passerat sedan jag skrev mitt senaste blogginlägg. Ungefär då slog den till, kanske egentligen någon månad tidigare, bloggtorkan. Helt plötsligt blev bloggen en belastning istället för en motivator. Eftersom jag först och främst bloggar för mig själv för att motivera mig att träna var det ganska naturligt att dra ner på inläggen. Det innebar samtidigt att jag slutade läsa andras bloggar också. Att det sedan innebar att det var mitt sista inlägg på flera månader visste jag ju inte då.

I år blir ett av huvudmålen Vansbro Triathlon över 1/2 ironmandistans

Det som inträffat är att jag bubblar av träningsmotivation utan bloggen och utan att läsa bloggar. Den motivationen vill jag inte riskera genom att "tvingas" blogga. Under dessa 3,5 månad har jag då och då funderat på om jag ska eller inte ska fortsätta blogga. Det jag har kommit fram till är att just nu belastar bloggen mig mer än vad den bidrar. Alltså låter jag den vila. För alltid eller tillfället återstår att se.

Kanske återkommer jag sporadiskt med det som jag alltid tyckt är det roligaste att skriva, tävlingsrapporterna!

Om någon är intresserad så kommer jag fortsätta registrera min träning på jogg.se så där kan ni följa mig och numera även kommentera träningspass.

Tack för all motivation ni som följt och kommenterat på bloggen har gett mig under dessa drygt två år!

April är bra

Mycket träning i April verkar bli en tradition. Förra året var april den månaden då jag sprang mest och den hittills enda månaden då jag nått över 300 kilometer. I år slår jag ett nytt rekord i april men denna gång är det i antal träningstimmar. 300 kilometer når jag inte upp i, delvis beror det på en höft som gjort att jag inte vågat springa fullt antal tänkta kilometer och delvis beror det på det nya nöjet att cykla.

Om morgondagens träning blir som planerat hamnar aprils träningsmängd någonstans på 30-31 timmar. Fler timmar än så har jag aldrig nått upp till tidigare. Så trots att det inte blivit så mycket löpning som jag hade hoppats (eftersom jag hade hoppats att ge april 2009 en match) känner jag mig riktigt nöjd med april i år igen.

Ulf kunde stå still när han höll koll på oss. På bilder coachar han Musse på cykel. 

Gårdagens intervaller med jogg.se's formtoppa var grymt sega. Tyvärr har jag inte heller några bilder från intervallerna eftersom fickan i min löparjacka gick sönder under löpskolningen och telefonen sedan befann sig i delar. Jag hade inte tid att sätta ihop den förrän efter intervallerna så därför inga bilder. Men det var ett kul event som jogg.se hade anordnat med föreläsning av Ulf Friberg och sedan intervallträning där densamma höll koll på tiderna.

Benen är tunga just nu. Idag blir det ingen löpning utan jag nöjer mig med transportcykling till och från jobbet. Benen blir tillräcklig trötta av det, jag lovar. Imorgon blir det 12 kilometer distans innan det är dags för vilodag på lördag. Var länge sedan jag verkligen längtade efter en vilodag. Det ska bli skönt!

Hornstull-Sollentuna, Sverigestafetten

Idag var det dags för en ny delsträcka i Sverigestafetten. Eller två delsträckor för att vara exakt, den första från Hornstull och vidare till Sergelstorg sedan påbörjade vi direkt en ny sträcka från Stockholm till Sollentuna.

Vi var någonstans mellan 28-30 personer som sprang från Hornstull till Sergelstorg, många av dem från IF Linnéa. På vägen passade vi på att runda Stadshuset innan vi sprang två varv runt Sergelstorgfontänen. Sträckan gick i lugnt tempo och landade på 6 kilometer. Jag trodde nog att ganska många skulle hoppa av efter den sträckan men vi var ett drygt tjugotal som sedan fortsatte mot Sollentuna.

Genom Hagaparken, förbi Rosendalsslott och vidare längs med vattnet mot Sollentuna. Underlaget var minst sagt skiftande och bjöd på Asfalt, lera, glansis och någon form av halvhård sockersnömodd.  Eftersom det senaste dagarna har gjort gatorna nästan helt isfria inne i stan så valde jag att lämna dubbskorna hemma idag, det skulle ju straffa sig. Lyckades slå på en riktigt snygg vurpa i slowmotion på något mellanting mellan glansis och lera. Gjorde mig inte illa men min nytvättade jacka är inte nytvättad längre.

Vi hade precis som mellan Södertälje - Hornstull kanonväder. Idag var det sol och 6*C, kallt blev det inte förrän jag var på väg hem och stod och väntade på bussen i snålblåsten, just då var inte våren på väg. Annars kändes det som att våren närmar sig med stora steg.

I morgon är det dags för TSM, den spännande frågan är, vilken grupp blir det? Jag bestämmer mig i morgon vid 09:58 tiden...

21k @6:11

Södertälje-Stockholm

Lite försenade eftersom pendeltåget inte kom över bron till Södertälje central samlades vi likt de nio i ringens brödraskap med en lång resa framför oss. Målet att ta oss från Södertälje till Stockholm springandes. 

Uppvärmning utanför Södertälje Central 

Från vänster: Mia (rosa), Helena (knäböj), Ken (grön), Karin (rygg), Johan och Jonas (om jag nu fick namnen rätt)

Ett fantastisk väder med klarblå himmel och en temperatur som hunnit stiga till ca -6*C gjorde förutsättningarna för vinterlöpning perfekta. Själv hade jag bunkrat upp med mesta möjliga vätska då jag redan på morgonen kände att förberedelserna inte varit det bästa och jag inte riktigt hade fått i mig tillräckligt med vätska kvällen innan. Eftersom vi skulle springa så pass långt tänkte jag också att det var ett perfekt tillfälle att vänja magen vid lite sportdryck och energi-gel. 

Barmark är riktigt fint att springa på, nästan så man glömt bort...Från vänster: Helena, Kalle, Johan, Mia, Jonas och Mikael

När vi väl kom iväg visade sig sträckan som Ken hade planerat och lagt ut på jogg.se vara väldigt bra att springa, stora delar av de första 20 kilometrarna bjöd faktiskt på barmark. I övrigt bestod underlaget av hårt packad snö blandat med is. När solen låg på och vinden blåste med oss var upplevelsen som en perfekt vårdag och det var läge att ta av sig vantar och knäppa upp jackan. 

I täten Ken, sedan från vänster Jonas, Mikael, Mia, Johan 

Efter 20-21 kilometer kom vi fram till mer tät bebyggelse igen och den pittoreska landsvägslöpning var slut. Lite synd men samtidigt skönt att få en förändring i omgivning, då kändes det lite som att man började springa på nytt. Från att kilometrarna tickat på i ganska rask takt tyckte jag dock att det började gå lite långsammare nu. Från början gjorde de det också eftersom jag glömde att starta klockan efter en kort drickapaus vid 20 kilometer. 

Från vänster: Jonas, Mia och Kalle

Efter 25 kilometer avvek Mia som hade en tid och passa och därför sprang iväg mot närmsta tunnelbana. Framåt 28 kilometer kände jag att magen inte var så van vid energi-gel som jag hade hoppats. Inte så att jag hade några problem att springa men det stör alltid lite när magen inte gillar det man stoppar i sig. Kroppen började kännas tung och kilometrarna kändes som de aldrig vill räkna upp. Jag vet inte hur många gånger jag dubbelkollade att jag verkligen hade klockan igång. 

Nästa gång jag passerar med bilen kommer jag ha helt nya bilder i huvudet!

Efter drygt 30 kilometer valde ytterligare några att springa hemåt eller till tunnelbana. Nu var vi fyra kvar som fortsatte. När vi hade någonstans runt 5 kilometer kvar började farten ökas lite, från att ha legat ganska stadigt runt 6-tempo gick nu farten ner mot 5:20-5:30 per kilometer. Jag började få lite svårt att hänga med. En konstig känsla i kroppen som att jag hade vant den vid att springa i 6-tempo och inte kunde öka farten. Jag hade inte problem att fortsätta i samma fart men att öka var tufft. När vi nådde Liljeholmsbron låg jag och sladdade 50 meter efter de andra tre men med så kort kvar vaknade kroppen till liv och jag var ikapp lagom till Hornstull. 

Från vänster: Jag, Mikael, Ken och Johan. 

Efter ett obligatoriskt foto begav jag mig till närmsta butik och köpte en Coca-Cola och en bulle och njöt av känslan att ha sprungit från Södertälje till Stockholm. Efter att ha suttit och vilat en stund funderade jag på hur jag skulle ta mig hem. På något konstigt sätt kom jag fram till den mycket märkliga idén att springa hem. Jag kan meddela att det var trögstartat och jag hann ångra mig både en och två gånger men efter två kilometer började mina ben i alla fall utföra något som möjligen kan kallas löpning. Strax efter maratondistanspassering slog hungern till på allvar och jag tog en rejäl matpaus på McDonald's. Sedan hade jag inte mycket mer än en kilometer kvar innan jag var hemma. 

Tack alla som var med för en riktigt bra dag!

Edit: Jag tror mig även ha förstått att ytterligare en av de nio tog sig hela vägen till Hornstull. Karin ska även hon ha nått målet även om hon tyvärr inte är med på slutbilden. 

44k @6:01

Sverigestafetten

På jogg.se finns någonting som kallas för Sverigestafetten. Där är tanken att jogg.se:are från hela Sverige ska föra en imaginär stafettpinne från Smygehuk till Treriksröset. Stafetten startade i november 2008 och nu har den snart nått Stockholm. Just nu befinner sig pinnen i Järna men ska på lördag befinna sig i Södertälje.

Då är det även bokat att pinnen ska förflytta sig från Södertälje till Stockholm.

Ett sådant tillfälle kan jag ju bara inte missa. Tänk att stafetten har passerat Stockholm utan att jag, som både är stjärnmedlem och medlem i IK Jogg.se, varit med och sprungit någon sträcka. Hemska tanke!

Alltså sätter jag mig på pendeln på lördag morgon och beger mig till Södertälje för att följa med andra jogg:se:are till Stockholm. Närmare fyra mil kommer sträckan att bli enligt den sträcka som är uppritad på jogg.se. Det var länge sedan jag sprang ett sådant långpass. Det ska bli riktigt kul!

En tung kropp

Uppladdningen veckan innan Falkenbergs Stadslopp blev inte riktigt som jag hade hoppats. Kroppen kändes sliten hela veckan så jag satsade på att vila så mycket som möjligt för att komma i form. Tog ett väldigt lätt träningspass på torsdagen bara för att få springa igenom kroppen innan loppet. Det gjorde mig inte direkt gladare för segare träningspass var det länge sedan jag upplevde.

Så när det blev lördag och dags för stadsloppet hade jag inga större förväntningar trots att kroppen faktiskt kändes ganska ok när jag vaknade. Eftersom dygnsrytmen blivit något annorlunda under semestern och starten gick klockan 14:00 var det nästan svårt att hinna med både frukost och lunch innan loppet och samtidigt inte äta för tätt inpå. Det fick bli en lättare hamburgare i bilen på väg till Falkenberg vid 11:30 tiden.

Väl framme i Falkenberg lämnade jag familjen på restaurang för en mer ordentlig lunch än den jag åt, medan jag gav mig iväg för att först, givetvis, uppsöka en toalett och sedan ägna mig åt en ordentlig uppvärmning för att vara säker på att få igång kroppen.

Efter att under uppvärmningen ha villat mer ner till Vallarnas Friluftsteater och fått lite Stefan & Krister känsla i kroppen började jag känna mig ganska laddat och tron på att gå under 40 minuter började svagt väckas till liv igen. Men medveten om hur veckan varit gjorde att tanken ändå var att försöka starta förhållandvis lugnt för att ha krafter kvar på slutet i loppet.

Då jag numera tillhör IK Jogg.se hade jag passat på och anmält mig till tävlingsklass och fick därför starta längst fram i startfältet. Därför flöt starten väldigt bra för mig när starskottet trycktes av vid 14:00. Trots min tanke om att starta lugnt gick första kilometern, som gick på gatsten, på 3:42. Följande 3 kilometrar gick väl mera i tänkt tempo på 3:55, 3:47 och 3:58.

Halva loppet passerades på 19:33 vilket tidsmässigt kändes bra men kroppsmässigt kändes det inte lika bra. Redan nu började jag få svårt att hålla kilometertiderna under 4:00 per kilometer och jag kände att kroppen inte orkade riktigt som jag hade hoppats.

De sista 5 kilometrarna låg alla en bit över 4 minuter och jag fick ändå slita för att inte tappa ännu mera. Tyckte att jag försökte trycka på sista kilometern i mot mål, som i och för sig innehåller en kort brant backe på slutet, men den gick inte
fortare än 4:09. Väl i mål var jag ändå nöjd med sluttiden på 40:41. Kroppen hade inte mer att ge den här dagen helt enkelt.

När jag skriver detta har det gått några dagar sedan loppet och kroppen har efteråt varit rejält sliten, betydlig mer än efter något tidigare lopp till och med maran, så jag befinner mig nog inte helt på topp.

Målet att gå under 40 minuter på 10 km kvarstår, men när jag väl klarat det vet jag inte hur många fler 10 km lopp det blir, för det är ingen njutning att springa dem kan jag meddela. Jag tror marathon är mer min grej.

Klubb

Då är jag medlem i en klubb. Jag som är känd för att verkligen gilla att tillhöra sammanslutningar av olika slag och inte bestämma själv hur saker och ting ska göras.

När man är med i en löparklubb så innebär det även att man får (läs ska) springa i det officiella klubblinnet. Jag trivs inte alls med att springa i linne som klädesplagg.

Visst låter det bra, låter precis som att jag har tagit rätt beslut.

IK Jogg.se's officiella klubblinne

Men jag går faktiskt lite försiktigt fram, jag har blivit medlem i IK Jogg.se. Det innebär att det mer är en ”cyber”-klubb, det tror jag passar mig perfekt. Får tillgång till fördelen med att tillhöra en klubb och behöver inte passa tider för träningar eller vara funktionär när klubbmästerskapen eller andra klubbarrangerade lopp ska genomföras.

Vad är då fördelarna med att tillhöra en klubb? Det finns säkert massor av fördelar men i mitt fall är det framförallt en fördel. Jag får anmäla mig till elitklassen i de lopp jag deltar i. Det innebär alltså att jag inte behöver springa motionsklass . I många lopp (framförallt det något mindre) betyder det att man får starta något längre fram och inte behöver slåss med hela buffelhjorden i starten.

Första loppet som elitklassdeltagare ser ut att bli Falkensbergs Stadslopp.

Topplista

Ok, nu har det bara gått tre dagar på månaden men det gäller ju att passa på medan man kan. Härligt att se sig själv och sonen i topp på kommunlistan på jogg.se. Det lär nog inte bli så många fler gånger...