Jagar känslan

Det är inte alltid en njutning att träna. Det har faktiskt varit ganska sega träningspass efter förkylningen. Inte mycket till njutning, mera slitsamt och med en känsla av måste. Otroligt nog är det enda jag tyckt varit riktigt kul senaste veckan simningen. Jag som aldrig i hela mitt liv tyckt att simma är speciellt kul. Eller rättare sagt, jag hade för några månader sedan aldrig tidigare i mitt liv simmat (inte som träning i alla fall).

Det var betydligt sämre väder än vad det ser ut att vara...

Idag på ett sent löppass i mörker, blåst och snöblandat regn kände jag den äntligen. Känslan! Inte så att det kom fram självmant och hjälpte mig på traven men jag kände att den fanns där. Att den är på väg. Bara jag fortsätter träna så kommer jag springa ikapp den snart. Och det är ju därför jag tränar. För att få njuta av känslan med löpningen. Det slitsamma jobbiga kan någon annan få ta över istället.

12,8k @5:23 %139